sjuttondeaugusti

När en man gråter inför ett hundratals människor så berörs man verkligen. Jag ska ta dagen från början. Vi visste att vi (eller amanda&linda) skulle dela ut det sista av deras material idag. Medan de packade ordning och fixade så låg vi och slappade vid poolen i två timmar tills de var färdiga.

Efter det så gick vi till ett barnhem. Jag tänkte att jag skulle bli ett nervvrak när jag kom in där, jag föreställde mig väl nämligen för att det skulle se ut i skräckfilmen "barnhemmet" om ni nu har sett den. Den är iaf jääättehemsk. Men hur som helst, barnhemmet var verkligen jättefint och barnen verkade ha det bra där trots omständigheterna. Vi gick runt och kollade och tillslut så stannade vi till vid en grupp med 2-3 åringar. Direkt när vi kom så sken alla barnen upp och en liten flicka kom fram till mig - sträckte händerna mot mig, och då kan man inte annat än lyfta upp henne. Så jag bar runt på henne lite eftersom de skulle förflytta sig till en annan våning. När jag skulle ställa ner henne så att hon kunde hoppa in i hissen med de andra barnen så ville hon verkligen inte släppa taget. Hon klättrade upp över mina ben igen och kramade mig otroligt hårt. Förmodligen så trodde hon att hon jag var någon som var där för att adoptera och ville inte att jag skulle gå ifrån henne.

Hm, sedan fick Nordlie blodsockerfall och fick lägga sig på golvet och fick lite halväcklig mat. Vi delade ut kläderna och sedan skyndade vi oss till donken för en snabbmat. Sedan åkte vi vidare till ett område en bit ifrån Rio. Vi åkte till en kommunal skola i en väldigt fattigstad med cirka 50000 invånare. Där hade de tillgång till att hålla på med olika fritidsintressen i samband med skolgången. Eftersom att de var så fattiga där så var deras enda chans till att få plugga vidare, att få ett stipendium i sin idrott.

Vi delade iaf ut matchställ till alla som var där. Flickhandbollslaget hade aldrig haft ett matchställ och varje gång de var skolmästerskap så fick de låna gamla västar. Men numera så kommer de att spela i ett gammalt Hargs BK-ställ. Läraren/ledaren för handbolls/fotbollsdelen blev så glad så att han bröt ut i tårar inför alla sina elever. Det var så rörande att se att han verkligen blev så glad över kläderna vi(dem) kom med.

Jag glömde förresten att säga att Nordlie spydde på vägen till skolan, hahaa! otroligt kul! ska inte prata mer om det om det finns pryda som läser detta. Men ettt gott skratt fick vi iaf. Vi kom tillbaka hem till hotellet vid sju så vi gick direkt och kollade bland alla försäljare som står på trottoarerna. Det inhandlades en hel del julklappar och efter det så gick vi och käkade buffe.

Nu är det nattinatti, imorgon blir det antingen shopping med Monika (beroende på hur victor mår) eller till stranden Ipanema.

/emma